RUS sammanställer den regionala årliga uppföljningen som gjorts av länsstyrelserna i de olika länen. Här kan du läsa en övergripande analys och sammanfattningar av uppföljningen för de olika miljökvalitetsmålen.
Länsstyrelsernas och Skogsstyrelsens regionala årliga uppföljning av miljömålen utgör ett underlag för den nationella uppföljningen och stärker miljöarbetet genom att kommunicera kunskapen till olika aktörer. Uppföljning görs av samtliga miljökvalitetsmål och generationsmålet.
En sammanfattning av uppföljningen för de olika miljökvalitetsmålen
Trendpilar för länens miljömålsuppföljning
Den regionala uppföljningen av generationsmålet och miljökvalitetsmålen omfattar redovisning av åtgärder och miljötillstånd samt bedömning om målen nås och utvecklingen i miljön (trend). Då årets uppföljning även utgör underlag för kommande fördjupad utvärdering (FU27) uppmanades länen att göra en grundlig genomgång av avsnittet tillstånd och bedömning. Regionala bedömningar görs inte för Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt och Säker strålmiljö, där dessa inte skiljer sig från nationella.
Vid 2025 års uppföljning ändrade 7 av länen sina målbedömningar, varav 6 i negativ riktning. För Frisk luft bedömer nu Blekinge och Kronobergs län att målet inte kan nås till 2030, Värmlands län ändrade bedömningen från nej till nära. För Grundvatten av god kvalitet har Gävleborgs, Värmlands och Västmanlands län ändrat sina bedömningar från nära till nej. Västmanlands län har även ändrat målbedömningen för God bebyggd miljö från nära till nej, vilket innebär att samtliga 21 län nu gör bedömningen att God bebyggd miljö inte kommer att nås till 2030. För 7 mål bedömer samtliga län att målen inte nås till 2030: Giftfri miljö, Levande sjöar och vattendrag, Hav i balans samt levande kust och skärgård, Myllrande våtmarker, Levande skogar, God bebyggd miljö och Ett rikt växt- och djurliv. Bara naturlig försurning är det enda målet som något län, Stockholm och Uppsala, bedömer kunna nås till 2030. För övriga mål bedömer ett eller flera län att det är nära att målen nås. Frisk luft är det mål som flest län (9 stycken) bedömer att det är nära att nås.
I tablån nedan redovisas länens bedömningar av utvecklingen i miljön 2025. Totalt ändrades 28 bedömningar, varav 18 i negativ riktning och endast 4 i positiv riktning. Flest negativa ändringar av utvecklingen gjordes inom Frisk luft, där 5 län ändrade bedömningen i negativ riktning. De mål som har flest positiva bedömningar av utvecklingen i miljön är Frisk luft (6), Bara naturlig försurning (6), Levande sjöar och vattendrag (4) samt God bebyggd miljö (5).
Mest negativ utveckling bedöms för Ett rikt växt- och djurliv där samtliga län anger en negativ trend. Övriga mål där en majoritet av länen bedömer utvecklingen som negativ är Storslagen fjällmiljö, Ett rikt odlingslandskap och Levande skogar. Giftfri miljö och Grundvatten av god kvalitet är de mål som länen anser vara svårast att bedöma, 9 respektive 7 län har angett utvecklingen som oklar för dessa mål.
Sammantaget ses en fortsatt förskjutning mot en mer negativ bild vad gäller såväl möjligheten att nå målen som utvecklingen i miljön.
Länsstyrelserna redovisar ett stort antal åtgärder som genomförs av länsstyrelserna, andra statliga myndigheter och kommuner liksom av näringsliv och andra aktörer. Många genomförda åtgärder ger positiva effekter, men enligt länsstyrelsernas samstämmiga bedömning är åtgärderna och befintliga styrmedel otillräckliga för samtliga mål till 2030, förutom Bara naturlig försurning där 2 län bedömer att målet nås till 2030. Länen pekar på utmaningarna med att bevara den biologiska mångfalden, minska vår klimatpåverkan, minska den negativa miljöpåverkan från konsumtion samt att hålla kretsloppen fria från farliga ämnen.
Det finns vissa demografiska och geografiska skillnader, till exempel mellan urbana områden och landsbygd och mellan södra och norra Sverige. Till exempel bedöms miljötillståndet vara bättre i de norra delarna av landet för Levande sjöar och vattendrag (3 av totalt 4 positiva trender i Norrlandslän), Ingen övergödning (3 nära varav alla är norrlandslän) och Grundvatten av god kvalitet (5 nära varav 3 är norrlandslän). Kommunerna har en central roll men förutsättningarna ser olika ut. Det finns en tydlig skillnad i resurser mellan små och stora kommuner, men även politiska beslut spelar roll.
Statliga bidrag är ofta av stor betydelse för att skapa drivkraft i miljöarbetet och den statliga styrningen genom uppdrag och finansiering är en viktig förutsättning för arbetet med miljökvalitetsmålen för såväl länsstyrelserna som för kommunerna och andra aktörer. Neddragningar av medel, till exempel för lokala naturvårdsprojekt, får därför betydande konsekvenser, särskilt i kombination med generella kostnadsökningar i samhället i övrigt.
Förändringar i lagstiftningen, i syfte att förenkla plan- och tillståndsprocesser, riskerar att få negativa effekter för miljön. Detta gäller särskilt komplexa miljöer eller miljöer där det krävs avvägningar av motstående intressen. Miniminivåer inom till exempel miljökvalitetsnormer riskerar också att bli normerande och kan därigenom leda till en försämrad livsmiljö både för växter, djur och människor. Därmed riskerar förutsättningarna för att uppnå miljökvalitetsmålen och generationsmålet att motverkas. Satsningar för en grön omställning har medfört målkonflikter mellan olika miljöområden. Som exempel bedöms planerade industrietableringar i Norrbotten kunna öka utsläppen av svavel- och kväveoxider med cirka 20 respektive 60 procent och utbyggnaden av infrastruktur för grön energiproduktion har till exempel ökat mängden avfall från byggsektorn samtidigt som mark tagits i anspråk. Natur- och kulturvärden riskerar att påverkats negativt vid av utbyggnaden av olika energislag.
Åtgärder för ökad hållbarhet, så som restaurerade ekosystem, hushållning med mark och vatten samt cirkularitet bidrar till ett mer robust samhälle. Gradvis ökar integrationen av arbetet för hållbar utveckling respektive beredskap. Förutsättningarna för miljöarbetet kan emellertid komma att påverkas negativt av satsningar inom andra politikområden, vilket kan ge sämre förutsättningar för robusthet och resiliens på längre sikt.
Länsstyrelserna samarbetar sinsemellan, med nationella myndigheter och med andra aktörer till nytta för miljömålsarbetet. RUS har 2025 sett över regional årlig uppföljning av miljömålen, utifrån syftet att ge underlag för nationell årlig uppföljning, fördjupad utvärdering och regional kunskap. Vidare har RUS publicerat vägledningar för integrering av miljömålen i länsstyrelsernas verksamhet, miljömålsåtgärder med samhällsekonomiska effekter, externfinansiering och grön infrastruktur samt genomfört kunskaps- och erfarenhetswebbinarier med olika teman för flera målgrupper. Länsstyrelsen Västra Götaland, RUS och Naturvårdsverket har arrangerat miljömålsdagarna Från Bryssel till Borås – biologisk mångfald och cirkularitet i fokus. Länsstyrelserna har medverkat i Miljömålsrådet samt bedrivit gemensamt arbete för hållbar utveckling och sammankallat myndighetsnätverket GD-forum Agenda 2030.
Växthusgasutsläppen måste minska i snabbare takt kommande år. Industri, transporter, konsumtion och kolinlagring har central betydelse för omställningen med ökad elproduktion som möjliggörare. Länsstyrelsernas nya klimat- och energistrategier pekar ut fokusområden som energi, transporter, konsumtion och jord- och skogsbruk. De flesta driver forum för klimat- och energiomställning tillsammans med aktörer. Många kommuner har eller tar fram energiplaner. Projekt drivs av regioner, energikontor eller länsstyrelser som stöd till kommuner. Utöver energiplanering arbetar kommuner och regioner exempelvis med transporter och ökade upphandlingskrav. Näringslivet bidrar till omställningen både med egna resurser och genom klimatklivet, industriklivet och EU-medel. Åtgärder sker inom alla branscher från jord- och skogsbruk till processindustrin.
I hela landet pågår arbete för att förbättra luftkvaliteten. Trots detta är det inte någon länsstyrelse som gör bedömningen att målet kan nås till 2030. Femton länsstyrelser bedömer att trenden för luftkvaliteten är neutral och sex att den är positiv. En majoritet av länsstyrelserna anser att preciseringarna ska skärpas i enlighet med WHO:s riktlinjer i syfte att motsvara riksdagens definition av miljömålet.
Behov av ny eller starkare styrning finns för att motverka trafikökning på väg, flytta gods- och persontransporter till järnväg, underlätta utbyte av äldre vedkaminer, skärpa utsläppskrav för industri och transporter samt säkra en fortsatt miljöövervakning. Mer specifika exempel är att ge kommunerna mandat att kontrollera efterlevnad av miljözoner och dubbdäcksförbud, ekonomiskt stöd till kollektivtrafikresor, återinförd elbilsbonus och kväveoxidavgift på sodapannor.
Länsstyrelsernas samlade bedömning är att miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning inte kommer att nås till 2030. Majoriteten av länen bedömer utvecklingen i miljön som neutral, medan vissa län rapporterar negativ utveckling och endast ett fåtal positiv eller nära måluppfyllelse. Trots kraftigt minskade utsläpp av försurande ämnen till luft är återhämtningen i mark och vatten mycket långsam. Länen är samstämmiga i att skogsbrukets betydelse för försurningen har ökat i takt med minskat atmosfäriskt nedfall. Flera län lyfter att kalkning fortsatt är avgörande för att upprätthålla biologiska värden i sjöar och vattendrag. I Västerbottens och Norrbottens kustland kan sura sulfatjordar orsaka försurningsproblem vid markanvändning. Planerade industrietableringar i Norrbotten bedöms kunna öka utsläppen av svavel- och kväveoxider med cirka 20 respektive 60 procent.
PFAS-problemen blir allt tydligare i takt med att fler provtagningar görs. Många län och kommuner arbetar systematiskt med att kartlägga omfattningen. Anslagen för sanering av förorenade områden behöver öka. Länsstyrelser och kommuner arbetar brett med många miljögifter, bland annat kartläggs och riskbedöms förorenade områden för att tillgängliggöra marken igen för samhällsbygget. I vissa län är gränsöverskridande avfallstransporter problematiska. Medel för miljöövervakning behöver öka för att möjliggöra nödvändig datainsamling om tillståndet i miljön. Mer styrmedel och åtgärder samt insatser för att minska användning och spridning av miljöfarliga kemikalier till miljön är nödvändiga. Vid tillsynen finns fokus på kemikalier för att minska användningen och spridningen. Mer resurser behövs både för kommuner och till länsstyrelser.
En central insats som länen redovisar i arbetet för att nå Skyddande ozonskikt är rådgivning inom Greppa Näringen, som syftar till att minska jordbrukets utsläpp av lustgas, ammoniak och kväveföreningar. Rådgivning, tillsyn och investeringsstöd lyfts därför som avgörande styrmedel. Betydande utsläppsminskningar har även uppnåtts inom hälso- och sjukvården genom installation av destruktionsanläggningar för lustgas vid sjukhus, ofta med stöd från Klimatklivet. Samtidigt är utsläpp från bygg- och rivningsavfall, särskilt CFC-haltigt isoleringsmaterial och kylmöbler, en fortsatt utmaning. Flera län lyfter avfallsförordningen som ett viktigt styrmedel för att förbättra sortering och omhändertagande av CFC-haltigt bygg- och rivningsavfall, samt betonar behovet av fortsatt tillsyn och ökad kunskap i alla led för att regelverket ska få avsedd effekt.
Länens sammanfattningar visar att strålsäkerheten i stort är god när det gäller joniserande strålning från kärntekniska verksamheter, medicinsk användning och bakgrundsstrålning, där nivåerna generellt ligger långt under gällande gränsvärden. Samtidigt är utvecklingen negativ vad gäller exponering för ultraviolett strålning, då antalet fall av hudcancer fortsätter att öka i samtliga län. Minskad UV-exponering, förändrade solvanor och bättre tillgång till skuggiga utemiljöer, särskilt för barn, lyfts som avgörande för att vända trenden. Radon utgör fortsatt en hälsorisk i flera län, och arbetet med mätning och åtgärder har försvårats efter att ekonomiska stöd avskaffats.
Trots många goda åtgärder kvarstår övergödningsproblematiken särskilt i södra delen av landet. Mer åtgärder krävs för effektivare gödselhantering på produktiva marker samt för att minska näringsläckaget från jord- och skogsbruk, avlopp och dagvatten.
Kortsiktig finansiering och underutnyttjade stödmedel bromsar utvecklingen. De mest framgångsrika insatserna har kombinerat långsiktig finansiering, lokal samverkan och tydlig åtgärdssamordning. Erfarenheter från LIFE IP Rich Waters, Greppa Näringen och de LOVA-finansierade åtgärdssamordnarna visar att lokal förankring, kontinuitet och rådgivning är avgörande för att åtgärder ska genomföras och ge effekt. Ett förändrat klimat där stora nederbördsmängder ger snabb transport av näringsämnen från land till vatten och fler bräddningar från avloppsreningsanläggningar motarbetar måluppfyllelsen.
Det pågår ett kontinuerligt arbete med att restaurera vattenmiljöer i hela landet. Jämtland, Norrbotten, Västerbotten och Västra Götaland har en positiv trend. Åtgärdsarbetet är stort och flera EU-projekt bedrivs. 2024–2026 finns resurser för åtgärdssamordning och det ökar åtgärdsarbetet samt att fler aktörer kan genomföra åtgärder. En fortsatt miljöanpassning av vattenkraften (NAP) och den nya lagstiftningen restaureringsförordningen ger en möjlighet till en bättre utveckling men den är alltför långsiktig. Friluftslivet ökar och är positivt men det innebär att information om allemansrätten och regler kring fritidsfiske måste öka.
För att nå målet behövs mer hänsyn från jord- och skogsbruk, strandnära byggande. Övergödning och kemisk påverkan fortsätter att öka. Försurningen har minskat, men finns kvar. Spridningen av invasiva arter ökar. Klimatförändringarna, med vattenbrist och torka, samt översvämningar, påverkar vattenhushållningen och ekosystemen negativt. Fler styrmedel behövs och befintliga resurser för ökad tillsyn och skydd, av natur och kulturmiljöer behöver öka.
Grundvattnets tillstånd i länen är över lag gott, trots kända problem med föroreningar. Vattenbrist förekom i södra Sverige under sommaren. Åtgärder genomförs för att förbättra kunskapen om grundvattnet, minska uttaget av naturgrus, skydda dricksvattentäkter (vattenskyddsområden) och genom att lyfta dricksvattenfrågan i den kommunala planeringen. Ett förändrat klimat kan komma att påverka grundvattennivåerna i länen. Screeninganalyser av miljögifter i slumpmässigt utvalda förekomster tyder på att det finns ett mörkertal avseende förhöjda halter av PFAS-ämnen och läkemedelsrester. Brist på analysdata skapar dock osäkerhet i bedömningarna. Statusklassningen får låg tillförlitlighet eftersom statusen antas vara god om data saknas. För att nå målet behövs långsiktig finansiering, både av åtgärdsarbete och miljöövervakning.
Övergödning, överfiske, miljögifter, skräp, invasiva arter och exploatering fortsätter att försämra havsmiljön. Övergödningen i Östersjön är större än i Bottenhavet och Bottenviken. Kemisk status är klassad till sämre än god i Bottenhavet och Bottenviken på grund av dioxin, bromerade flamskyddsmedel och kvicksilver. Högre vattentemperaturer från klimatförändring ökar på algblomningar och invasiva arter sprider sig norrut. Inventering av kulturlämningar pågår och Västerbotten och Västernorrland bedömer preciseringen som nära att nås. Stor efterfrågan på kustnära boende påverkar kustsamhällen med höga kulturhistoriska värden.
Regional och lokal åtgärdssamordning driver på ett ökat åtgärdsarbete. EU:s restaureringsförordning kan innebära att fler marina miljöer restaureras. HaV:s beslut om tidsbegränsat förbud mot trålfiske i Östersjön mellan norra Gräsö och norra Öland, bidrar till livskraftigare fiskbestånd, bland annat av strömming. Länsstyrelsernas arbete med marint områdesskydd bevarar natur- och kulturmiljöer och stärker friluftslivet. Åtgärdsprogrammen för havsmiljöförvaltningen och vattenförvaltningen är viktiga att genomföra.
Inget län bedömer att målet nås till 2030 med nuvarande styrmedel och resurser. 11 län anger neutral trend, 6 län negativ, 2 län positiv och 2 län oklar. Den nationella våtmarkssatsningen har lett till många positiva åtgärder men åtgärdstakten är ännu för låg. Stora arealer ursprungliga våtmarker har förlorats, och av de som finns kvar är många negativt påverkade av pågående eller tidigare markanvändning. Hävdberoende våtmarker saknar ofta tillräcklig skötsel och växer igen. Behovet av ytterligare restaurering och skydd av våtmarker är stort och det är viktigt att den pågående våtmarkssatsningen är långsiktig. För att förbättra måluppfyllelsen av miljömålet behövs bland annat ändrade regler gällande markavvattningsföretag och vattenverksamhet, ökade incitament för markägare att anlägga/restaurera våtmarker samt ökad hänsyn vid markanvändning och exploatering.
Många insatser görs för Levande skogar, men inte tillräckligt för att nå målet till 2030 i något län. Det beror på fortgående förluster av värdefulla livsmiljöer i ett alltmer fragmenterat landskap och bristande miljöhänsyn. Arbete för rätt prioriterad miljöhänsyn och implementering av målbilderna för god miljöhänsyn vid skogsbruksåtgärder, behöver fortsätta och utvecklas. Ökade insatser för naturvårdande skötsel, utveckla och öka arbetet med grön infrastruktur, utveckla kunskap, inventering, liksom förbättrat arbete med frivilliga avsättningar och ökat formellt skydd, är viktiga åtgärder för att hejda förlusten av skogar med höga naturvärden. En bredd av insatser behövs för att vända den negativa trenden. Ett förändrat klimat påverkar skogen i allt högre grad. Två län har ändrat bedömningen av utvecklingen från neutral till negativ.
Den sammantagna bedömningen av länen är att målet inte kommer att nås till 2030. Minskande antal lantbrukare och betesdjur, igenväxning av ängs- och betesmarker samt förlust av jordbruksmark genom exploatering och rationalisering anges som huvudorsaker till försämrad biologisk mångfald och kulturmiljövärden. Utvecklingen skiljer sig mellan intensifierade slättbygder och skogs- och mellanbygder som präglas av nedläggning och igenväxning. Samtidigt redovisar alla län omfattande åtgärder baserade på miljöstöd och samverkan, med fokus på markskötsel, restaurering, rådgivning och biologisk mångfald i odlingslandskapet. I Örebro län har till exempel 99 lantbrukare sökt stöd för blommande åker- och fältkanter på 669 hektar. Trots detta bedöms åtgärderna främst bromsa utvecklingen, inte vända den. Långsiktiga och förstärkta styrmedel krävs för att nå målet.
Stora delar av fjällområdet är skyddade och fler områden har skyddats 2025. Många arter och naturtyper har en gynnsam bevarandestatus. Exploatering och på sikt även klimatförändringarna utgör de största hoten mot den långsiktiga funktionaliteten i fjällekosystemet. Invasiva arter som lupiner och vattenpest sprider sig i fjällen från söder mot norr. Besökare i fjällen ökar och det är positivt för upplevelsen och friluftslivet, men det innebär också ett ökat slitage på leder, mark och kulturmiljöer. Det pågår ett intensivt åtgärdsarbete med skydd, leder, inventering, klimatanpassning, bekämpning av invasiva arter, samråd och miljöövervakning. Allt detta behöver öka i omfattning för att miljömålet ska uppnås. Exempel på åtgärder år 2025 är klimatanpassning av en ledsträcka mellan Forsavan och Norra Fjällnäs i Västerbotten och inventering av kulturmiljöer och utvärdering av program för det samiska kulturlandskapet 2021–2025 i Norrland.
Omställning kan medföra lokal belastning på miljön och kan vara utmanande för små kommuner. Statliga bidrag möjliggör omställningsarbete, till exempel genom att stödja fysiska åtgärder eller planeringsunderlag. Flera län redovisar kunskapshöjande insatser såsom nätverksträffar, konferenser eller utbildningar för olika målgrupper. Cirkularitet, till exempel inom byggsektorn, är av stor betydelse. Minskad bilanvändning är en nyckelfaktor för positiv utveckling inom flera miljöområden. Det råder skillnad mellan urbana områden och landsbygd i fråga om hållbara transporter. Både regioner och kommuner genomför satsningar för att främja användningen av kollektivtrafik och cykel. Region Stockholms nya trafikförsörjningsprogram fokuserar på kollektivtrafikens roll för regional utveckling och klimatomställning.
Samtliga län bedömer att målet inte nås till 2030 med nuvarande styrmedel och resurser och att utvecklingen är negativ. Förlusten och fragmenteringen av livsmiljöer är stor i hela landskapet och variationen minskar på grund av storskaliga landskapsförändringar. Påverkan från areella näringar och exploatering, igenväxning av tidigare hävdade gräsmarker och klimatförändring med bland annat ökad spridning av invasiva främmande arter lyfts fram av länen som viktiga orsaker. För att vända den negativa utvecklingen krävs långsiktiga styrmedel och incitament för större naturhänsyn. Detta är särskilt viktigt för att säkerställa skötseln av slåtterängar, naturbetesmarker, våtmarker och skogar med höga naturvärden. Det krävs även omfattande restaurering av en mängd naturtyper och intensifierat arbete med skydd och förvaltning av skyddade områden med höga naturvärden.
POSITIV: Utvecklingen i miljön är positiv.
NEUTRAL: Det går inte att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön.
NEGATIV: Utvecklingen i miljön är negativ.
OKLAR: Tillräckliga underlag för utvecklingen i miljön saknas.
Trendpilar som är förskjutna till höger i kolumnen har ändrats sedan föregående års uppföljning.
Bild 1 (Högerklicka på bilden och välj ”Öppna i ny flik” för att se den i större format)
